Network Menu

Gunnar Widforss – En svensk konstnär i Grand Canyon

[Från SWEA Arizonas blad, hösten 2000]

Text: Karin Sammartino

Gunnar Widforss painting at Asilomar, California, 1925. Photograph by Albert DeRome.

Gunnar Widforss painting at Asilomar, California, 1925. Photograph by Albert DeRome.
Source: http://www.gunnarwidforss.org/

För några år sedan var jag på ett konstgalleri i Scottsdale och fascinerades av en enorm målning av Grand Canyon. Jag gick närmare för att se vem konstnären var och insåg att namnet Gunnar Widforss måste vara svenskt. Av en slump hittade jag strax därpå en samling gamla Arizona Highways tidskrifter och ett av numren handlade helt om Grand Canyon, bl.a. också om de konstnärer som framförallt målat de storslagna vyerna där. Från den artikeln fick jag veta litet mera om Gunnar Widforss: han föddes i Stockholm 1879, kom till USA på tjugo-talet, reste runt i västra staterna och målade bl.a. i Yosemite National Park.

Sedan han en gång besökt Grand Canyon blev han dock så begeistrad att han bosatte sig där och levde där tills han dog 1934. Artikeln nämnde också att han är begravd på kyrkogården i Grand Canyon. Vid mitt nästa besök i Grand Canyon letade jag upp hans grav, vilken är märkt av en grå sten som ser rörande svensk ut — en liten bumling delvis täckt av mossa och med en dikt av Robert Browning på en bronsplakett:

”Bury this man here? Here, here’s his place, where meteors shoot, clouds form, lightnings are loosened, stars come and go, lofty designs must close in like effects loftily lying. Leave him still loftier than the world suspects, living and dying.”

Nu ville jag veta mera. Vem var Gunnar Widforss? Hur hade han hamnat här i Arizona? Hur hade han levat? Hur hade han dött? Det visade sig inte vara så lätt att hitta upplysningar om honom. Under sin livstid var han inte intresserad av att ”sälja sig själv” och enligt flera konstkännare var han inte uppskattad. Så vitt jag vet finns bara en bok om Gunnar Widforss och den är ur tryck. Boken är skriven av Bill och Frances Spencer Belknap och publicerades av Northern Arizona University 1969. Ett exemplar finns i universitetets arkiv, så på vägen upp till Colorado i somras blev det besök på NAU i Flagstaff. Där kunde jag i lugn och ro Iäsa den fina boken, som också är rikt illustrerad med bilder av Widforss verk.

Gunnar Widforss föddes som sagt i Stockholm, där familjen hade en sport- och vapenaffär. På moderns sida fanns många konstnärliga anlag. Gunnars mormor undervisade i grafisk konst på Konstfackskolan och hans mor var en mycket duktig amatörkonstnär. Gunnar visade anlag för konst redan som liten och uppmuntrad av sin mor studerade han också vid Konstfackskolan efter att ha tagit studenten vid Norra Latin. Efter sin examen reste han till Ryssland och arbetade i St Petersburg i två år där han restaurerade kyrkomålningar och samtidigt hade en viss framgång med sina akvareller av det ryska landskapet. Tillbaka i Sverige ville Gunnars far att han skulle etablera sig som dekoratör och Gunnar ville gärna göra sin far till lags och försökte därför slå sig till ro i Stockholm.

Grand Canyon Nat Park: Widforss Postcard H4488Det dröjde dock inte länge innan reslusten gjorde sig gällande igen och Gunnar reste nu till Schweiz för att helt ägna sig åt sin målning. Det var den riktiga början på hans karriär, från och med nu tvivlade han aldrig på sitt val av levnadsbana. Då och då var han tvungen att ta arbete som husmålare och dekoratör när han behövde pengar, men hans ambition att förbättra sig som konstnär slocknade aldrig. Gunnar reste runt i Europa och gjorde t.o.m. en resa till USA under åren 1904-1908. I slutet av 1908 återvände han till Sverige för att fortsätta sin utbildning och fann också att hans konstverk från Europa och USA mottogs med entusiasm i Stockholm. Gunnar kunde nu börja tjäna sitt uppehälle som konstnär.

År 1909 begav han sig åter utomlands och spenderade tre år på resande fot, bl.a. besökte han Frankrike, Schweiz, Österrike, ltalien och Nordafrika. Det var under den här tiden han började koncentrera sig på storslagen natur och blev också mer och mer fascinerad av akvarellmålning.

"Grand Canyon" oil on Canvas by Gunnar Widforss1912 var första gången Widforss hade en större framgång, två av hans målningar blev antagna till Parissalongen och flera tavlor köptes av Kung Gustav av Sverige och Ärkehertigen Franz Ferdinand av Österike. Stockholms stad köpte två tavlor till sin konstsamling i Statshuset. 1913 studerade Gunnar ett år i Paris vid ”Académie Colorossi”. Det var också i Paris som den välkände Anders Zorn köpte en av Gunnars akvareller. ”Det ar mitt stoltaste minne” sade Gunnar senare vid en intervju. Nu var Gunnar Widforss etablerad som konstnär och tillbringade många år på resande fot runt i Europa med avsikt att måla så mycket som möjligt och också fortsätta sina studier.

Hösten 1920 påborjade Gunnar en lång resa till Fjärran Östern, men när han kom till Kalifomien blev han så imponerad av den storslagna naturen där, framför allt I Yosemite National Park, att han snart började måla och gjorde illustrationer till en samling dikter av Harold Symmes, som heter ”Songs of Yosemite”. Medan Gunnar var i Yosemite mötte han Stephen T. Mather, som var den förste chefen för Nationalparkema i USA. Mather uppmuntrade Widforss och uppmanade honom att specialisera sig på Nationalparkerna, då i synnerhet västra USA. Gunnar lydde hans råd och 1924 hade han en utställning i National Gallery of Art i Washington, där han ställde ut 72 akvareller från nationalparkerna Yellowstone, Zion, Bryce Canyon, Yosemite och Grand Canyon. En av hans akvareller från Zion inköptes till den permanenta nationella kollektionen i Washington, D.C., och en annan, ”Scene from the North Rim, Grand Canyon” skänktes av Stephen Mather till den dåvarande kronprinsen av Sverige.

Grand Canyon Nat Park: Widforss Postcard H4487

Grand Canyon Nat Park: Widforss Postcard H4487
( CC BY 2.0)

Av alla platser i världen Widforss målat kom han ändå att älska Grand Canyon mest. Största delen av hans senare år tillbringade han där med att måla de olika färgskiftningarna från soluppgång till solnedgång. Den norra sidan tyckte han bäst om på hösten då asparnas löv lyste som guld. Dag efter dag vandrade han upp och ner på stigarna med sina vattenfärger och akvarellpapper. Gunnar var välkänd av alla som bodde i Grand Canyon och mycket omtyckt. De kallade honom ”Weedy” och beskrev honom som artig, omtänksam, mycket generös och med en utpräglad svensk accent. Ekonomiskt hade Gunnar det ofta svårt i synnerhet under 30-talet, men när han hade fått pengar för en målning, spenderade han det raskt eller gav det till någon som han tyckte behövde det mer. Många är de vänner som fått storslagna målningar som gåva om de bara nämnt beundran för konstverken. ”Weedy” själv hade få fordringar: en sovplats, mat, konstmaterial och en bil var allt han behövde. Nästan varje kväll spelade ”Weedy” kort, antingen bridge eller poker, med sina vänner. De växlade in $6.25 till mexikanska pesos så de skulle räcka längre — detta var med hänsyn till ”Weedy” för han var nästan alltid pank. De satte väckarklockan på ringning vid midnatt, då var kortspelet slut och så åt de en vickning av ost, lök och limpa!

Vy mot riksdagshuset, Stockholm (Gunnar Widforss, 1914)

Vy mot riksdagshuset, Stockholm (Gunnar Widforss, 1914)
(Public domain via Wikimedia Commons)

En av Gunnars vänner var William Scarlett, episkopalbiskop av Missouri, som alltid tillbringade sin semester i Grand Canyon. På hösten 1934 ordnade han en utställning i St Louis där Widforss fick mycket fin kritik, men tyvärr fick han inte sälja mycket. En del kritiker föreslog att han skulle måla mer i olja än vattenfärg för folk var mer villiga att betala för en oljemålning än en akvarell.

Medan Widforss var i St Louis ordnade också biskop Scarlett en läkarundersökning åt Gunnar, som varit litet krasslig. Det visade sig att Widforss led av hjärtfel och läkarna förbjöd honom nu att bo i Grand Canyon på grund av den höga höjden där. ”Weedy” körde nu med tungt hjärta tillbaka till Arizona, han måste flytta från sitt älskade Grand Canyon!

Näckrosdamm (Gunnar Widforss, 1915)

Näckrosdamm (Gunnar Widforss, 1915)
Public domain via Wikimedia Commons

Den 30 november anlände han hem mitt på dagen och parkerade framför hotellet ”El Tovar” och pratade med sin vän Harry Parker om att spela poker den kvällen. ”Jag åker ner till Bright Angel och säger till Les Kennedy också”, sade ”Weedy”. Han satte sig i bilen och började köra men fick en hjärtattack och körde in i ett pinyonträd i backen. När hans vänner fann honom lutad över ratten såg det ut som om han bara plötsligt hade somnat.

I ett brev till Gunnars mor skrev hans vän och rådgivare Dan McDade:

Han var min bäste vän. … Vi sågs flera gånger varje dag … var han ute och målade någonstans på kvällen promenerade jag dit och så åkte vi hem tillsammans. …Vad det beträffar att vara en god människa var han för god, alltid villig att hjälpa en människa i nöd, alltid generös med sina pengar och sin tid. … Jag kunde skriva så många bra saker om honom, och det kunde alla hans vänner.

År 1937 ändrades namnet på en klippformation från ”Point McKinnon” till ”Widforss Point”, och stigen som går dit fick namnet ”Widforss Trail”. Så vi svenskar kan verkligen vara stolta över vår landsman som blivit en permanent del av ett av världens underverk:  Grand Canyon!

Bilden i ursprungliga artikeln var Gunnar Widforss, Untitled study, watercolor 24×30″, Sherman Hazeltine Collection

Mer information: http://www.gunnarwidforss.org/