Network Menu

Den gamla goda tiden — Nina Petersen berättar

Nina Petersen, 1949, Camelback Mountain

Nina Petersen, 1949, Camelback Mountain

Den 10 januari 1949 landade jag på Phoenix Sky Harbor flygplats efter 13 timmars flyg ifrån New York, La Guardia-fältet. Jag kom med goda vänner som hade bjudit mig att följa med som sällskap och hjäIp här och sedan vidare till San Francisco, innan hemresan igen till Sverige.

Efter New York och en iskall vinter var det sagolikt att komma till detta paradis med varma vindar, palmer, citrusträd och lugnet. Vi hade hyrt ett litet hus långt ute i öknen. Där ligger nu La Borgata. En företagsam dam hade byggt tre hus mitt ute på landet och de kallades “The Shacks”. Vi bodde i “The Rattlesnake Shack”. Allt därute norr om Lincoln road var öken och där låg två stora “cattle ranches” som hette Gainey och McCormick. Namnen har ni säkert hört förut!

Husen var bara byggda för vlntergäster och de, liksom alla hotell, var stängda från den 15 april till den 15 oktober. Inget av dessa etablissemang hade luftkonditionering. Det fanns inte då.

Camelback Inn var ett familjehotell med stamgäster som kom år från år med sina barn och sin hjälp och stannade i 2- 3 månader.. Där serverades husmanskost, där gavs ridlektioner, man deltog i tävlingar och lekar och man åkte ut i “Chuc:kwagons” för att äta medhavd matsäck och njuta av naturen.

Arizona Biltmore var det stora, förnäma hotellet där alla miljonärer bodde. De hade många filmstjärnor som kom och gästade, samt många politiker och viktiga personer ifrån finansvärlden.

På Camelback Road låg inga bilagenturer eller affärer. Stora apelsin- och grapefruktodlingar låg där, med stiliga hus inemellan som tronade mitt i alla dessa vackra planteringar.

Scottsdale var ett litet trevligt samhälle. Dar fanns Frederiks bensinstation, Earls Market och Lutes Drugstore. På Main Street kunde man äta på den berömda Lulu Belle- restaurangen och den välkända Pink Pony, en fin bar och restaurang. På Main Street låg också Porters och Sabas Western store, där en “cowboy” kunde köpa allt som var nödvändigt för att driva kor och festa med damerna! Det säger sig självt att dar fanns “hitching posts” för hästarna.

Arizonas första konstkoloni hade.sitt hem i hörnet av Main och Brown Avenues. Byggnaden hade varit förråd för is oc:h specerier och kallades för “The Barn”. Där frodades konstnärer av alla de slag – Lloyd Kiwa, Cavalliere, Law Davis och hans fru Matilda Schafer. De var skulptörer, målare, smeder, vävare och designers av kläder. Tyvärr brann “Ladan” ner I slutet av 1950-talet. Så småningom grundades Craftmens Court och Kiwa Craft Center på Fifth Avenue.

Nina Petersen på 90 års dag

Nina Petersen på 90 års dag

Det som nu är Paradise Valley, var en öken med Tatum Road som gick som en berg- och dalbana över nejderna. Det fanns inga affärscentra eller “malls”. Vid Central och Camelback stod ett litet grönsaksskjul. I mitten på 1950-talet byggdes “Uptown Plaza” och “Park Central Mall”, dessförinnan var det området en stor boskapsgård och mejeri. Kor gick och betade på ängarna utmed Central Avenue. Uppe vid Indian School Road fanns redan då Brophy Preparatory School och San Frances School. Där låg också den största skolan för amerikanska indianer. De kom hit från hela västra USA för att gå i skolan.

Själva kärnan av Phoenix var mer eller mindre begränsad till området från Jefferson till Van Buren och från Third Street till Third Avenue. Där låg alla varuhus som Sears och Penneys, som tävlade med lokala etablissemang som Diamonds, Goldwaters och Karricks. Adams Hotel och San Carlos var gamla välkända “vattenhål” för alla “cattle men” och affärsmän. Har fanns inget zoo, och det enda museet var Heard Museum. Det fanns en liten teater som hette Sombrero Playhouse och jag såg en gång Signe Hasso där i “Table For Two”.

Motorvägarna var inte byggda ännu och för att komma till Prescott, t. ex, måste man köra via Wickenburg uppför Yarnell Hill. Den resan var myckat lång och besvärlig, särskilt på sommaren då alla ville fara norrut för att komma undan.hettan. Det var alltid en lång rad med bilar som måste stanna där för att kylaren kokat över.

Phoenix var en liten och obetydlig ökenstad som var hem till citrus och bomull och även många TB-patienter som kom hit för det varma, torra klimatet Så bröt kriget ut och Amerika måste plötsligt utbilda alla grenar av försvaret. Med våra fina väderutsikter blev vi träningsplats för flygvapnet, och inom kort hade vi tre militära installationer, Luke, Williams och Falcon Field. Falcon Field var hem åt engelska piloter. Efter krigets slut var det många av dessa piloter, och andra som hade jobbat här, som inte kunde glömma detta klimat och som spred ryktet till vänner och bekanta och så började immigrationen till Arizona. Som vi alla vet så pågår den än!

Ja, detta var lite av varje och när jag läser igenom texten, så verkar det ofattbart hur mycket som hänt på dessa år. När ni kör runt i staden, kanske ni kan tänka er hur det såg ut på “den gamla goda tiden”.

Artikeln har varit med I SWEA Bladet ett par gånger, senast 2002